min och dawantys historia
tänkte det var roligt att veta, eftersom ni har fått veta melissas "historia" om strudel.
först gick jag på partille ridklubb, men efter ett tag kände jag att jag inte lärde mig så mycket. jag tröttnade helt enkelt på ridningen över huvudtaget. meningen då var att jag skulle sluta rida, kanske börja i dans, eller gymma. alltså dans på gymmet. men "en dag" fick jag ett sms av tyra, där hon hade skickat en bild på en annons på hästnet. där stod det om dawanty, och jag smsade sofia som äger dawanty. vi planerade provridning. eftersom det var i mölnlycke var det en bit att åka med buss, och vi hade inte bil då. så då följde både mamma och tyra med. det tog typ 1 timma dit. när vi var framme kommer jag ihåg att han redan var sadlad och jag skulle bara tränsa honom. mitt första "intryck" var att han var stor, väldigt stor. antagligen för jag hade ridit på prks ponnyer.
jag provred och det gick bra, så vi bestämde typ att jag skulle komma tillbaka. dock blev det inte av på ett tag, men tillslut kom jag igen. och då bestämde vi att jag skulle vara medryttare. jag var väldigt glad!
när jag hade varit medryttare ett tag så började vi prata lite om att vara fodervärd till sommaren, och jag pratade med mamma mer om det. samma dag skulle jag till pappa, mamma ringde när jag hade kommit fram till pappa och sa att det skulle funka. alltså ett "ja." jag blev så glad, och prata om dawanty hela tiden.
sen var det inget mer med det, eftersom det var typ "vinter" så jag fortsatte att vara medryttare som vanligt.
när sommaren "började" komma smsa jag och mamma sofia, och tittade om hon hade tänkt något mer på fodervärd. och då bestämde vi "helt" att jag skulle bli. jag var så fruktansvärt glad, i hela kroppen. härligaste känslan. vi bestämde ett datum, 1 maj. och det var den dagen dawanty kom till nya stallet, och han var min foderponny.
vi har utvecklats såå mycket, på bara 76 dagar. dawanty är den bästa jag vet, och jag är otroligt tacksam över att detta hände.
/saga
Kommentarer
Postat av: Anonym
Rider ni era hästar själva eller är det någon annan som hjälper er? Fin blogg!!
Trackback